Naturreservat Stårbatjvare i Arjeplog, Foto: Frédéric Forsmark/Länsstyrelsen i Norrbottens län

Det är sant att ungskog tar upp koldioxid. Men backa lite grann: innan ungskogen växte upp fanns ett kalhygge, och innan hygget en fullvuxen skog. Den fullvuxna skogen innehöll mer kol än ungskogen, eftersom träden var grova, och detta kol släpps till stor del ut när träden omvandlas till pappersmassa, bränsle, och träprodukter - i Sverige släpps över 80% ut snabbt.

En stor del av skogens kol lagras i marken, och när skogen avverkas läcker marken kol. Det tar 10-20 år innan skogen börjar lagra kol igen, och mycket lång tid innan den växande skogen kompensera för det minskade kollagret efter avverkningen. Även i ett landskapsperspektiv leder intensivt skogsbruk till ett lägre kollager totalt sett, eftersom skogen är ung i genomsnitt.

Gammal skog gör klimatnytta genom att den redan innehåller mycket kol bundet i träden och marken som alltså inte är ute i atmosfären och bidrar till växthuseffekten.  Forskning visar att även flera hundra år gamla skogar fortsätter att lagra in kol genom långsamt multnande växtmaterial och svamparnas trådsystem i marken. De största kollagren finns i gammal skog som inte påverkas av bränder eller andra störningar. Läs mer under kolcykeln.

Torv består av delvis förmultnade växtrester i våtmarker, mossar och kärr. När torvmarker dikas blir de ofta bördigare och ger högre avkastning. Då syresätts jordlagret varvid koldioxid och lustgas frigörs. He m. fl.  visar att en dikad granskog på torvmark utgjorde en netto kolutsläppskälla de första 39 åren efter plantering. Först därefter balanserade de planterade trädens tillväxt upptaget av de tidigare koldioxidutsläppen och blev en kolsänka. Om skogen avverkas efter 80 år och om biomassan används till att producera papper med kort livslängd resulterar det i att skogsekosystemet blir en stor växthusgaskälla. Meyer m. fl. kom också fram till att skogar på torvmark troligtvis inte är kolsänkor.

0
0
0
s2smodern